Välkommen till Eksjö kommun
Matematik och motivation
Jag har den stora turen att få undervisa i ett av skolans absolut roligaste ämne. Jag älskar känslan av att ha lyckats lösa en matematikuppgift, ett problem eller en kluring. I början infinner sig ofta ett visst mått av förvirring, därefter en plan och ett genomförande och slutligen en lösning som visar sig hålla. Det här tänker jag mig är exempel på inre motivation på det vis att jag tycker det är kul vilket är en god förutsättning för att känna sig motiverad.
I vår läroplan nämns inte ordet motivation men det står följande i kapitel 1:
Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt deras vilja att pröva och omsätta idéer i handling och lösa problem. (Lgr 11)
Och i kapitel 2.2 står det att läraren ska:
organisera och genomföra arbetet så att eleven upplever att kunskap är meningsfull och att den egna kunskapsutvecklingen går framåt, (Lgr 11)
Pedagogisk forskning visar att elevers motivation för skolarbete sjunker med åldern. Det här är något man som matematiklärare är väl medveten om och som inte allt för sällan kommer upp som samtalsämne när vi möts för till exempel kollegialt lärande. När vi matematiklärare i Eksjö hade vår nätverksträff för några veckor sedan hade vi gruppsamtal i med lärare från olika stadier. I feedback och mötesanteckningar från dessa träffar framträdde det tydligt att vi brottas med det här i alla åldrar. Jag har läst boken ”Motivation för lärande” (Skaalvik & Skaalvik 2016) och där tar författarna upp några olika förklaringar till att motivation sjunker med åldern.
- Jämförelse med andra.
- Skolans sätt att bedöma.
- Fler lärare vilket gör att elever och lärare inte känner varandra lika väl vilket kan få konsekvenser för det emotionella stödet.
- Tonåringars intressen breddas som en naturlig del av deras utveckling.
De tar även upp olika teorier kring motivation och jag tänker att man kan se dessa som olika aspekter av eller delar av motivation.
Teorin om: | Explicita eller implicita frågor som elever ställer till sig själva | |
---|---|---|
Tron på sin egen kapacitet | Kan jag klara av den här uppgiften? | |
Självvärdering av den egna ämneskunskaper | Är jag lika bra som de andra? | |
Målorientering |
| |
Förväntningar och värden |
| |
Inre och yttre motivation |
| |
Attribution |
| |
Självkänsla | Kan jag klara av det som förväntas av mig? | |
Social relationer | Värdesätter läraren och de andra eleverna mig? |
Jag tänker att den här tabellen kan vara ett bra verktyg när jag planerar kring en elev eller en grupp. Motivation handlar inte bara om en sak utan det är många delar som hänger ihop för att skapa motivation hos en elev. Det kan ju vara så att en elev som jag upplever omotiverad i själva verket inte tror att hen kan (rad 7) eller så finns det inte rätt förutsättningar just nu (rad 1) för att det är stimmigt i klassrummet, eleven är hungrig, har inte rätt hjälpmedel och så vidare.
Jag tycker att rad 5 är intressant. Den berör yttre och inre motivation. Som jag beskrev i ingressen till den här texten så drivs mitt eget lärande i matematik till stor del av inre motivation, alltså jag tycker det är kul och tillfredsställande. Exempel på yttre motivation kan vara betyg, löfte om en belöning om du gör si eller så. När jag planerar min undervisning idag så försöker jag tänka på att planera in aktiviteter som skapar inre motivation hos eleverna som till exempel spel och lekar där vi både tränar matematik och har kul, roliga problem och kluringar. I det senare fallet behöver man även ta hänsyn till rad 1 så att alla elever upplever att de tror sig kunna klara uppgiften. Jag brukar försöka använda mig av uppgifter där man som elev kan lösa uppgiften på olika sätt med varierande abstraktionsnivå.
Jag funderar på om det är så att många av oss som valt att bli lärare i matematik drivs av att det är roligt med matematik. De flesta av oss har nog någon gång under grundskolan eller gymnasiet tyckt att matematik var roligt och därför återskapar vi i viss mån det roliga som vi hade då. Det är bara det att alla elever inte är som oss, utan de kanske tycker andra delar av matematiken är roligare. Hur gör vi då för att alla elever ska få uppleva glädjen i matte?
En av de allra svåraste utmaningarna vi matematiklärare möter är den uppfattningen att man antingen ”är en matte-person eller så är man det inte”. Här har vi en stor uppgift i att hjälpa elever se vad de är kapabla till. Min erfarenhet är att elever behöver få uppleva känslan av att lyckas med sina personliga mål. Beroende på vilken kunskap eleven har med sig i bagaget designar jag undervisningen utifrån det. Jag gör så att delar av min undervisning består av gemensamma uppgifter och andra delar, tex färdighetsträning är individuellt planerad.
Här nedan finns några länkar till klipp på ämnet:
https://youtu.be/LevmNIkw0n0 Länk till annan webbplats.
https://youtu.be/Papwvn2TayY Länk till annan webbplats.
https://youtu.be/JGx9xm_JJgg Länk till annan webbplats.
Frågor att diskutera och funder kring.
- Vad tycker du är roligast med matte?
- Vad tycker dina elever är roligast i matte?
- Hur gör vi för alla elever ska känna att de lyckas?
//Emilie Nyrén utvecklingslärare, matematik
Du måste vara inloggad för att få kommentera
Stängd för fler kommentarer
Matematik och motivation
Jag har den stora turen att få undervisa i ett av skolans absolut roligaste ämne. Jag älskar känslan av att ha lyckats lösa en matematikuppgift, ett problem eller en kluring. I början infinner sig ofta ett visst mått av förvirring, därefter en plan och ett genomförande och slutligen en lösning som visar sig hålla. Det här tänker jag mig är exempel på inre motivation på det vis att jag tycker det är kul vilket är en god förutsättning för att känna sig motiverad.
Kommentarer