Vill du få dina elever mer aktiva och delaktiga i undervisningen?

Strukturen EPA – eget, par, alla känner du kanske till:

1. Ställ en öppen fråga.
2. Eleverna får tid att fundera enskilt kring vad de tänker om frågan.
3. Eleverna vänder sig till sin samtalskompis och samtalar kring frågan i par.
4. Lyft sedan tankarna i helklass, t.ex. att några par får dela med sig av vad de pratade om, att de får berätta för ett annat par eller att läraren berättar några saker hen hört att eleverna pratat om.

Genom EPA får alla chans att fundera kring vad de tycker, säga sin tanke och få sin röst hörd. I paret vågar fler uttrycka sig och de får chans att pröva sina tankar med en kompis innan de delar dem i helgrupp. De kan då hjälpa varandra att förstå och utveckla sina tankar.

Använd gärna EPA under exempelvis genomgångar - när du ser att eleverna börjar tappa intresse. Vad ser du på den här bilden? Hur skulle du förklara det här begreppet? Hur kan du koppla det här till det vi arbetade med förra lektionen? Ypperligt sätt att ”få igång” eleverna!

Axelkompis/ögonkompis är också en enkel struktur för att få i gång samtal. Eleverna sitter med fördel i grupper om fyra. Vid sin sida har man sin ”axelkompis” och mitt emot sin ”ögonkompis”. Börja gärna lektionen med att hälsa på axelkompisen, kanske berätta för varandra vad man har ätit till frukost, vad man gjorde efter skolan igår, vad man ser fram emot den här skoldagen… Vips så är samtalet igång! Och eleverna har fått möjlighet att ”se” varandra, prata med varandra under ”ordnade former” och alla har blivit tilltalade, alla har fått prata. För att fortsätta samtalet så kan man vända sig till sin ”ögonkompis” och berätta vad man fick veta från sin ”axelkompis”.

Kanske har du tagit emot en ny klass/grupp? Då är denna enkla struktur utmärkt för att lära känna varandra. Under lektionens gång är det sedan lätt att ”styra” samtalet mellan ”axel-och ögonkompis”. Det kan inledningsvis handla om att hjälpas åt att förklara begrepp eller arbeta med frågor tillsammans med ”axelkompisen” och sedan repetera arbetet genom ”ögonkompisen”.

Genom att repetera med "ögonkompisen så tvingas eleven formulera sig och sätta ord på det man har arbetat med tillsammans med tidigare. Det blir ett bra repetetionstillfälle och eleven vet också under det inlednande arbetet med "axelkompisen" att man måste vara aktiv och delaktig om man sedan ska kunna återge det man har lärt/diskuterat för sin "ögonkompis".

Genom dessa två strukturer får du till ett arbete som genomsyras av kommunikation, samarbete, delaktighet och trygghet. Eleverna måste vara aktiva och prata med varandra och de vet vem de ska prata med, vad de ska prata om. Ingen lämnas ensam med en klurig uppgift – det finns alltid någon att ”luta” sig emot.

Två enkla men ack så effektiva strukturer att börja med!

Om du testar dessa två kooperativa övningar eller några andra strukturer kan det vara bra att fundera över:

• Vad har du lärt dig av det du har gjort?
• Hur påverkades elevernas lärande?
• Vad vill du förbättra nästa gång?

Besök gärna: Kooperativt lärande Länk till annan webbplats.för mer information eller hör av dig till undertecknad om du är intresserad av det kooperativa arbetssättet.

//Marie Titus, utvecklingslärare