Vi hade idag en lektion där vi jämförde det turkiska alfabetet och uttalet med det svenska. När en nyanländ elev läser text på svenska, är det till att börja med inte så lätt att ”koppla bort” den invanda avkodningen.

Så här ”låter” några av de turkiska bokstäverna på svenska:

turkiska svenska

u o

o å

ü u

y j

Intressant att notera är att turkiskan också har bokstaven ö. Genom att jag som pedagog lär mig mer om elevens språk, kan jag förstå elevens utmaningar bättre. När eleven möter ett u i ett svenskt ord, läser hen kanske o (ute blir ”ote”). Jag vet varför och kan uppmärksamma eleven på det och tala om att den ska läsa u som ett turkiskt ü. Idag fick jag lära mig att uzun (uttalas ozon för mig på svenska) betyder långt och att üzün (uttalas uzun) betyder druva!

Att se glädjen i elevens ögon när hen får lära mig sitt språk är också väldigt värdefullt och det stärker eleven.

Veckodagarna på turkiska

Jag skriver det här, medveten om att det är möjligt att texten innehåller felaktigheter när det gäller det turkiska alfabetet. Jag kan inte turkiska, utan har utgått från det eleven har förmedlat till mig. Min poäng är att ha en inställning att vilja lära av eleven och där jag ger eleven möjligheter att jämföra språk.

//Mirjam Delavaux