Det handlar också om att läraren genom sin bedömning anpassar undervisningen så att den möter/utmanar elevens kunskapsinhämtning, för att eleven ska lära sig så mycket som möjligt. Den formativa bedömningen vilar alltså på två ben:

• forma och utveckla lärandet hos eleven
• att använda bedömningsinformationen för att förändra/utveckla sin undervisning.

Utbildningsforskaren Dylan Willams (Handbok för formativ bedömning 2015) framhåller fem nyckelstrategier för en formativ bedömning:

1. Tydliggöra mål och framgångsstrategier
2. Göra eleven delaktig i lärandet.
3. Ge återkoppling som leder lärandet framåt.
4. Aktivera eleverna som läranderesurser för varandra
5. Aktivera elever till att bli ägare av sitt eget lärande

Åsa Hirsh (Formativ undervisning – Utveckla klassrumpraktiker med lärandet i fokus 2017) ställer sig frågorna: Är det bedömning att tydliggöra mål för eleverna? Är det bedömning att ge återkoppling? Är det bedömning att hjälpa eleven att fundera kring sitt eget lärande? Hirsh är lektor i pedagogik och möter ofta förvirring kring begreppet och hennes lärarstudenter säger: ”Det känns som om det handlar mer om undervisning än bedömning!” (Hirsh 2017).

Jag håller med dessa förvirrade lärarstudenter och tycker att det är bättre att använda sig av begreppet formativ undervisning. Det tar fokus från bedömning och tydliggör i stället att det är hela undervisningen som bör vara formativ.

Jag tycker också att bilden/”blomman” är viktig och symboliserar att dessa fem strategier hänger ihop krävs för att göra undervisningen framgångsrik.

Med ett formativt förhållningssätt behöver man som lärare hela tiden reflektera över vad man ser och vad man kan göra annorlunda. Jag tänker att det är väl egentligen där den formativa bedömningen och den formativa undervisningen möts. Jag tycker att Hirsh (2017) beskriver det så bra när hon definierar synen på hur man kan tänka kring undervisning så här: ”som att gå från ett synsätt där det är eleven som ska formas till att läraren behöver fundera kring sin undervisning och lärmiljön”. Vi lärare behöver alltså fundera över hur vi kan förbättra/förändra vår undervisning för att våra elever ska lära sig så mycket som möjligt. Formativ undervisning kännetecknas av tydlighet, intresse för eleverna, undersökande arbetssätt, nyfikenhet och inkludering.

Vill man göra sin undervisning mer formativ så tycker jag att den ”formativa blomman” med sina nyckelstrategier är till bra hjälp för att synliggöra och bryta ner undervisningens olika delar. Vilket i sin tur gör det lättare att fundera över hur man kan utveckla sin undervisning.

I detta och mina kommande blogginlägg tänker jag försöka visa hur jag jobbar med vart och
ett av ”blombladen” i den ”formativa blomman” för att sträva efter att få min
undervisning mer formativ. I detta inlägg kikar vi närmare på:

1. Hur man kan tydliggöra mål och framgångsstrategier.

• Målen är närvarande genom hela undervisningen. Det är inget som jag drar första lektionen och så på slutet innan bedömning.
• Målen behöver vara konkretiserade och skrivna med ett relativt enkelt språk så att eleverna verkligen förstår dem. Ett exempel på hur det kan se ut i historia åk 8 när vi läser ”Revolutionernas tid”:

När vi har arbetat klart med arbetsområdet ska du:

-kunna viktiga ord/begrepp

-förstå orsaker till revolutionerna

-förstå vilka konsekvenser/följder revolutionerna har bidragit till

-förstå hur samhällen skapas och förändras

-förstå att historien påverkar den tid vi lever i nu

• För att förtydliga ytterligare väljer jag att lägga till synonymer till de lite ”svårare” orden ”begrepp” och ”konsekvenser” (och samtalar naturligtvis!)

• Målen följer sedan med genom hela undervisningen. Jag visar dem ofta, pratar om dem kopplade till det vi gör för tillfället. Det kan tillexempel handla om att visa på vikten av att kunna begrepp för att på ett utvecklat sätt kunna prata om den industriella revolutionen. Man behöver kunna och förstå begrepp som triangelhandeln, ångmaskin, råvaror, urbanisering. Man når ett sämre resultat om man inte kan specifika begrepp utan pratar om ”den där handeln som européerna startade” eller ”den där maskinen som drevs av vatten”. Eller att konsekvenser kan vara både positiva och negativa.

• Jag är också noga med att presentera hur bedömningen kommer att gå till, vad syftet är och när/hur de olika kunskapskraven bedöms. Detta ser eleverna också i matrisen.

• Bedömningsmatrisen eller lärandematrisen (som jag tycker är ett bättre ord) behöver vara tydlig vad gäller språk, progression och på vilket sätt kunskaperna ska bedömas.

• Att arbeta med elevexempel gör att både målen och progressionen blir tydlig för eleverna. Jag brukar ge eleverna ”gamla” elevsvar/texter så får de bedöma dem med hjälp av matrisen. De får också komma med förslag på hur svaren/texterna hade kunnat utvecklas. Hur skiljer sig en bra text från en mindre bra? Vi tittar på gamla nationella prov, på svar och på kommentarer.

• Ett sätt att ”tvinga” eleverna att dyka ner i målen är att låta dem formulera provfrågor (och svar) utifrån målen eller matrisen

• Metakognition är också viktigt – jag måste ge eleverna möjlighet att fundera över VAR i förhållande till målet eleven befinner sig och VAD som är nästa steg i lärprocessen. Även här strävar jag efter att vara konkret och varje elev få skriva ner ”tips till sig själv” ex. -Använda och förklara mer begrepp -Utveckla mina resonemang med hjälp av sambandsord -Tänka/resonera ur fler perspektiv (individ, samhälle, globalt, ekonomiskt…)

Att fundera över/diskutera med kollegor:

• Hur tydliggör du mål och framgångsstrategier för eleverna?
• Hur använder du bedömningsmatriser?
• Hur kan man göra mål och matriser tydligare?

// Marie Titus, utvecklingslärare